Det Moraliska Guds Argumentet

Det Moraliska Guds Argumentet

OBS!
Ifall du inte är van med argument kan det vara trevligt att läsa vår kortfattade artikel om hur man förstår sig på dem förrän du läser vidare. Länk här.

Det moraliska Guds Argumentet är förmodligen det mest tilltalande argumentet av dem alla eftersom det är något som berör vardagslivet. Dessutom är det lätt att förstå.

Det ser ut såhär.

  1. Om Gud inte finns, då finns heller inga objektiva moraliska värderingar eller plikter.
  2. Objektiva moraliska värderingar och plikter finns.
  3. Gud finns.

Och nu tänker du säkert att det är ju inte alls lätt att förstå. Vad i hela världen är objektiva moraliska värderingar?!
Oroa dig inte, vi går igenom vad allt detta betyder, och sedan hur man skall förstå sig på det.

Nåväl, låt oss börja!
Det största frågetecknet här är säkerligen de “objektiva moraliska värderingarna och plikterna”. Vad betyder det?
Låt oss dela in det i lite mindre bitar så blir det lättare. Vad betyder ordet “objektiva”?

Jo, om något är objektivt, så är det sant, oavsett vad vi har för åsikter om saken. Exempelvis så är 2+2 alltid 4, och även om vi tyckte att det vore roligare om 2+2 blev 5, så är det inte så.
Om något är objektivt betyder det alltså att det är ingen skillnad vad vi tycker om saken eftersom det finns ett rätt svar, vare sig vi vill det eller inte.

Om något inte är objektivt så är det subjektivt, det här kanske du hört om oftare. Om något är subjektivt handlar det endast om vår åsikt och inget annat. Som när somliga säger att ananas är gott på pizza. Ifall du inte tycker om ananas på pizza är det inget fel med dig. Det är en fråga om smak, och därför finns det inget rätt eller fel svar eftersom vi alla har olika svar.

Bara för att klargöra är här flera exempel.

“Grön är en färg”. är ett Objektivt påstående.
“Grön är en fin färg”. är ett subjektivt påstående.
“En isbjörn har päls”. är ett objektivt påstående.
“En isbjörn doftar gott”. är ett subjektivt påstående.
“Leonard är rolig”. är ett ..? påstående.

Det var alltså vad objektivt betyder. Hur är det med moralen då?

Det här kanske du hört mera om, moral har att göra med rätt och fel gällande andra människor. Hur man behandlar dem och hur man agerar i olika sociala situationer.

Om man har en moralisk konflikt med en annan människa betyder det att man har olika åsikter om vad som är rätt att göra.

Låt oss säga som ett exempel att en man som bor i en kannibal stam i djungeln bestämmer sig för att mörda och äta upp sin granne. Vi tycker givetvis detta är horribelt och fel medans kannibalerna i djungeln tycker det är vardagligt och inget vidare. Nu är ju detta ett extremt exempel men det är bara för att få det lättare att förstå.

Så, vad är då objektiv moral?

Ifall moralen är objektiv, vilket jag är fullt övertygad om att den är, betyder det att det finns ett rätt och ett fel i denna situation bortsett från vad vi själva tycker. Det har alltså inte att göra med våran kultur, våra åsikter. Ifall man tycker det är ok att mörda och äta upp sin granne har man fel! Inte bara för att det är emot den Finländska lagen, det är emot den mänskliga lagen!

Men? Vem har då skrivit den mänskliga lagen? Ja det kan ju inte vara en människa eftersom då vore den subjektiv. För vad händer om du skriver en lag och jag en annan, vilken är då rätt?

Nej den här lagen är skriven av någon som inte är människa, nämligen av Gud.

Varför måste någon ha skrivit en sådan lag då? Kan man inte bara säga att vissa saker är fel medans andra inte är det? Varför måste Gud finnas?

Det är ingen hemlighet att man kan känna igen vad som är rätt och fel utan att tro på Gud. Både ateister och kristna känner igen att det är fel att exempelvis våldta.

Men vad ateister inte kan förklara är VARFÖR, det är fel att våldta.
Vi kan säga att orsaken varför det är fel att våldta, är därför att Gud har sagt så.

Men det kan inte ateisten, eftersom ateisten är övertygad om att människan är det enda som finns. Och då är det ju endast människor och deras åsikter som räknas när man försöker bedöma om något var ont eller gott. På det här sättet att se på världen finns det inget som är gott eller ont. Att offra sig själv för någon man älskar är detsamma som att mörda och äta upp sin granne. Eftersom det i en ateistisk världsbild endast är vår åsikt att det ena är bättre än det andra.

Så Gud fungerar alltså som en grund för Varför det är fel att göra vissa saker, som att mobba eller till och med att våldta. Och på samma gång varför somliga saker är goda, så som att hjälpa andra, fastän man inte vinner något på det.

Kanske du själv märker skillnaden mellan två följande påståenden.

  • Det där är fel eftersom jag har sagt så
  • Det där är fel eftersom Gud har sagt så

Det är viktigt att veta att man inte måste tro på Gud för att kunna känna igen något som gott eller ont. Ateister är ju inga moraliska monster! Men vad jag visar här är att Gud måste finnas för att det verkligen skall vara någon skillnad på det goda och det onda.

Låt oss se en sväng på argumentet igen.

  1. Om Gud inte finns, då finns det heller inga objektiva moraliska värden eller plikter.
  2. Objektiva moraliska värden och plikter finns.
  3. Gud finns.

Med det vi hittills gått igenom kan vi alltså konstatera att det första påståendet stämmer.
Men hur är det med det andra påståendet?
Att objektiv moral finns. Stämmer det?

Ateister har dragit slutsatsen att det inte finns något som är objektivt inom moralen eftersom detta betyder att Gud i såna fall finns. Men det här verkar ju absurt, tänk er att det inte skulle finnas någon skillnad med att slå ihjäl din nästa och att älska din nästa!
Dessutom har man inte kommit på någon orsak till att tro att moralen inte vore objektiv. Främsta orsaken folk tror att moralen är subjektiv är för att man tycker bättre om slutresultatet, dvs eftersom det då är möjligt att Gud inte finns. Vilket inte är ett vettigt resonemang enligt mig.

Men finns det någon orsak att tro att moralen är objektiv då?
Det är här samvetet kommer in.
Jag minns när jag var liten och ville dricka en Red Bull energidryck, jag hade varken pengar eller åldern för att kunna köpa en sådan men jag ville så gärna ha en så jag bestämde mig för att snatta en. Det här var vid ett ABC som vi stannade vid fören vi fortsatte hemåt. Jag minns tydligt hur jag intalade mig själv att det är okej att snatta den, ABC är ändå så rikt, de skulle inte påverkas fasten jag skulle ta flera, så en kan ju inte skada. Dessutom vill jag ha den så mycket mera än vad de bryr sig om den.

Jag tog burken, försökte mitt bästa att inte se skyldig ut och vandrade snabbt ut förbi kassatanten.
.. Det lyckades, nu hade jag äntligen möjligheten att njuta av min Red Bull som jag länge väntat på.
Men när jag öppnade burken började en klump formas i magen och jag mitt samvete började ge vika. Jag förtjänade verkligen inte den här burken. Det hela kändes fel. Jag började tänka på hur jag kunde gottgöra allt jag gjort men inget verkade som en bra lösning för att få bort klumpen i magen. Burken var öppnad och därför kunde jag inte smyga in med den igen. Dessutom ville jag inte riskera att bli fast. Tänk så var jag misstänkt?

Det hela slutade med att jag slängde burken odrucken i roskisen och mådde dåligt länge efteråt.

Du kanske undrar varför jag drar upp det här barndomsminnet? Min poäng är att ifall moralen vore subjektiv, kan man inte förklara varför det finns en konflikt mellan vår vilja och vårt samvete (som i historien jag nyss berättade). Ifall moralen vore subjektiv och vi så att säga alla skrev våra egna mänskliga lagar enligt hur vi vill att de skall vara, hur kommer det sig att vi får dåligt samvete ibland fastän vi följer vår egna lag? Bästa förklaringen på det är ju om det verkligen finns en lag som inte rubbas av vår egna åsikt.
Vi som människor upplever en moralisk värld där vi setts inför en följd olika situationer, ibland väljer vi att göra det rätta, ibland inte. Oavsett så finns det något som skulle ha varit rätt, vare sig vi gör det eller ej.
Den bästa förklaringen på detta är att det verkligen finns något som är rätt. Med andra ord att det är inte enbart är våran åsikt att det är fel att stjäla eller mobba, det är på riktigt fel.

Så det andra påståendet stämmer också, det finns alltså objektiva moraliska värden och plikter.
Eftersom att båda påståendena stämmer betyder det att slutsatsen i argumentet också stämmer.
Vilket alltså är “Gud finns”.

Nämnvärt.

Det går nog inte att tala om det moraliska argumentet utan att nämna Englands kanske mest kända kulturperson C.S. Lewis. Lewis var uppväxt i en religiös familj men blev redan vid 15 års ålder ateist. Orsaken till hans ateism var att världen verkade alltför bristfällig och ond, för att en god Gud skulle kunna existera. Lewis blev trots detta övertygad om att Gud finns genom argument av hans nära kristna vän och Oxford kollega, J.R.R. Tolkien. Lewis insåg att han inte kunde se världen som ond, ifall det inte då också fanns något som var gott. Eller som i hans egna ord lade fram det. “Jag kan inte säga att en linje är sned, om det inte finns något sådant, som en rak linje”. Lewis omvändelse till teism skedde år 1929, och två år senare tog han sitt följande steg och blev kristen. Han kämpade dock kraftigt emot sin egna omvändelse, han berättar att han blev motvilligt införd i kristendomen som en borttappad “sparkande, kämpande, med ögonen i varje riktning för en chans att fly”. När han väl blivit kristen fann han dock en stor oförklarlig lycka. Det var som att bli huggen med lycka säger han i sin bok “Surprised by Joy” som berättar om hans omvändelse till den kristna tron ¹. Lewis skrev många fler böcker och är idag en av de främsta kristna författarna genom tiderna.

Vi är tacksamma för all feedback!

Om du tyckte detta var svårt att förstå, låt oss veta det! Berätta gärna också vad du tyckte var bra, så vet vi hur vi skall skriva i framtiden.

Guds goda!

Leonard Metsäranta

Källor:
Reasonable Faith: Christian Truth and Apologetics 
- William Lane Craig. (Sid 104-106 & 172-183)
1. Surprised by Joy: The Shape of My Early Life (Sid 21)
- C.S. Lewis.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *