Hur skulle ditt liv se ut om du levde ut bibliska principer och sanningar? Om varje sanning skulle verkligen få sjunka in i ditt hjärta, hur skulle du leva då? Om all din ”huvudkunskap” skulle bli ”hjärtkunskap”, vad skulle hända då?
Jag tror att vi människor har stor mängd kunskap om Gud, men som vi glömmer bort i vardagen. Jag tror att många gånger har vi för bråttomt i livet och därför hinner vi inte stanna upp för att reflektera. Många gånger kan vi veta bättre än vad lever efter. Ibland behöver den Helige Ande påminna oss om bibliska principer och sanningar. Vågar du stanna upp och lyssna då? (För ja, Gud kan verkligen tala till oss. Det får bli tema för ett annat blogginlägg, Guds dialog med oss.)
Jag vill berätta om min senaste överbevisning eller påminnelse av Gud. Jag läste psalm 62 en kväll och Gud talade till mig om bl.a. hans underbara karaktär. Gud är verkligen suverän. Gud är min frälsning. Gud är mitt beskydd. Gud är barmhärtig och Guds godhet är så mycket bättre än vad jag kan förstå. Hos Gud finner jag min trygghet. Gud är densamme ständigt och jag kan lita på Honom.
”Bara hos Gud har du din ro, min själ, från honom kommer mitt hopp. Bara han är min klippa och min frälsning, min borg. Jag ska inte vackla. Hos Gud är min frälsning och min ära, i Gud är min starka klippa, min tillflykt. Lita alltid på honom, du folk, utgjut era hjärtan för honom. Gud är vår tillflykt.” Ps. 62:6-9
När jag läste det här bibelstället påminde Gud mig om att alltid först gå till Honom. Jag menar Han är perfekt, så varför ger jag inte alla tankar och bekymmer till Honom med detsamma? Och vem går jag först till med mina problem? Vem litar jag på och berättar om mina glädje- och sorgeämnen? Jag kan erkänna att jag i flera tillfällen har diskuterat ett problem med familj eller vänner, innan jag ens har tänkt tanken på att prata med Gud först. Ibland vänder jag mig till andra människor före jag vänder mig till Gud. Varför gör jag ens det?
När problem uppstår, vem vänder jag mig till allra först?