Om du inte fanns

Frågan om Gud finns eller inte är förmodligen något du tänkt på. Men har du någonsin undrat vad det gör för skillnad?

Ifall Gud inte finns.

Ifall vi verkligen är här av en slump, att det inte finns någon orsak till att vi finns, utan att vi bara råkar vara här, av ren slump. Så är våra liv i grund och botten meningslösa.

Låt mig förklara.

Enligt våra ateistiska vänner är du och jag endast en tillfällig biprodukt av naturen. Det finns ingen orsak till våran existens, det bara råkar vara så att vi blev till. Allt som väntar dig och mig, är döden. Det kan vara ganska deprimerande att höra, men det här är verkligen fallet ifall Gud inte finns. Utan Gud finns det inget hopp om evigt liv. Eftersom våra liv, då slutar vid graven.

Tänk dig detta. Den person som du kallar för dig själv, alla dina tankar och dina känslor, kommer upphöra att existera en dag. Din icke existens är oundviklig och evig. Det här är en hemsk tanke! Och fastän det verkar vara länge tills den dagen kommer, gör det ingen skillnad, eftersom vi redan förlorat evigheten. Även universum kommer att dö. Vetenskapsmännen berättar att universumet expanderar och blir kallare och kallare. Efter en tid kommer alla stjärnor att ha slocknat, all materia ha sugits in i svarta hål och all värme vara borta för all tid framöver. Universumet kommer förvandlas till ett ändlöst mörker som expanderar i evig tid, utan energi, utan hopp och utan liv. Det låter som science fiction men det är det inte. Detta är vad som kommer att hända, ifall inte Gud griper in. Det är alltså inte enbart du och jag som är dödsdömda, utan hela människosläktet med all vår historia och hela universumet.

Om varje människa upphör att existera när hon dör, vilken mening finns det då med våra liv? Spelar det efter allt någon roll om vi ens existerat? Du kanske tänker att det visst spelar någon roll, om man till exempel lyckats rädda andra människors liv, eller till och med lyckas hitta botemedlet mot cancer! Men vilken yttersta mening har någon av dessa händelser om hela människosläktet ändå kommer att dö?

Våra liv är inte viktigare än djurens, det är ju djur vi är efter allt, enligt ateismen. För vem skulle ha gett oss värde, och vem kunde säga att människan är viktigare än insekter, eller ens växter, om inte Gud?
Allt det goda vi gör, allt det vi kämpar för, kommer att tyna ut i ingenting.
Detta är det tragiska budskapet om Gud inte finns. Eftersom att människan tynar ut i ingenting, är människan ingenting.

Eftersom människan är ingenting utan evigt liv kan man ju anta att det skulle finnas mening med våra liv om vi aldrig slutade existera. Men det här är inte fallet, för fasten vi kunde uppnå evigt liv, så skulle vårt liv ändå sakna mening utan Gud.
Tänk dig att du fallit ner i en djup grop som du inte slapp upp ur på en helt okänd plats. Om du vore odödlig betyder det att du fick vänta där i evig tid utan hopp om att nån gång slippa ut därifrån. Då skulle du ju vara dömd till att leva ett meningslöst, hemskt liv i all tid framöver. Det här den situation som människan är i om Gud inte finns. Enda skillnaden är att vi inte har tråkigt i vår grop. Bara för att vi kan hitta på egen personlig mening med vårt liv, som att vinna guld i olympiaden eller bli miljonär, så betyder det ju inte att det verkligen finns mening med våra liv. Nu talar jag om objektiv mening, dvs en sådan mening med livet som inte är beroende av våra åsikter.
Ja, om Gud inte finns, så finns ingen objektiv mening med vårt liv.

Men det blir även värre. Eftersom ifall Gud inte finns, så finns det heller inga konsekvenser för de val vi gör i livet. Livet slutar ju efter allt vid graven, och då vi dör är det ju ingen skillnad om vi levt ett omoraliskt liv, som exempelvis Stalin gjorde, eller om vi levt som Moder Teresa, och hjälpt andra människor på egen bekostnad. Eftersom våra liv slutar i graven, finns det inga konsekvenser med hur vi har levt och vad vi har gjort under våra liv. Som Fjodor Dostojevskij uttryckte det: “Om det inte finns någon odödlighet, så är allting tillåtet.”

Så om döden är slutgiltig, spelar det egentligen ingen roll hur vi levt våra liv. Och ifall det egentligen inte spelar någon roll hur vi lever våra liv, så finns det ju ingenting vi kan säga säga till någon som drar slutsatsen att de då tänker leva som de vill på andras bekostnad?

Världen verkar vara en hemsk plats utan Gud. Allt som finns tynar ut i ingenting. Det finns ingen mening med vårt liv, inget mål och inga värden på hur vi bör leva. Utan Gud kommer vi alla dö i ensamhet och vad vi än gör, slutar allt i tomhet.

Detta är något som ateister håller med om. Men det bör noteras att det INTE betyder att ateister upplever livet som tråkigt och meningslöst, livet ju vore outhärdligt och omöjligt att leva om man inte hade dessa övertygelser. Poängen är att om ateismen är sann är alla dessa övertygelser enbart illusioner. Vi kan låtsas som att våra liv har mening! Säger de.

Som ateist kan man alltså inte leva lyckligt om man lever ut sin världsuppfattning. Antingen lever man ut sin ateism och på så sätt tycker att livet är värdelöst och meningslöst. Eller så lever man lyckligt genom att blunda över sin världsuppfattning. Man kan inte ha båda två.

 

Men om Gud finns

Om kristendomen är sann, vilket jag är övertygad om, så kan man både leva ut sin världsuppfattning och vara lycklig! Det finns alltså på riktigt mening med livet, det finns ett mål för dig och mig och våra handlingar har betydelse. Det finns hopp! Gud själv vill ha en personlig relation med dig och mig eftersom han älskar oss. Oavsett hur vi levt vill han förlåta oss och ge oss ett nytt liv! Våra liv slutar då inte vid graven!

Om det här stämmer är det ju chockerande underbara nyheter!

Jag tror vi båda kan hålla med om hur viktigt diskussionen om Guds existens är.

Om han inte finns, är livet absurt. Men om han finns, är det de absolut bästa möjliga nyheterna som finns! Det är viktigt att vi får ut detta budskap till dem som inte insett vikten på deras valmöjligheter. Många tänker sig att det inte spelar någon roll om Gud finns eller inte. Det här är nog så långt från sanningen man kommer!

Det stämmer, att ifall kristendomen inte är sann, att det inte spelar någon större roll vad man tänkt om saken. Vi har ju då inte förlorat någonting på att ha varit kristna. Vi har levt lyckligt med illusionen av mening och mål. På samma sätt har man inte heller inte vunnit något på att vara ateist.

Men om kristendomen är sann, har den kristna människan vunnit allting! Medans de som struntat i de goda nyheterna, förlorat allting!

Det här bevisar ju i sig inte att det kristna budskapet är sant, men iallafall visar det att ifall det ens är möjligt att det kristna budskapet är sant, så bör vi hoppas på det. Vi har ingenting att förlora!

Men nu är det ju så att vi inte blint behöver hoppas på att det kristna budskapet är sant, utan vi har faktiskt flera goda skäl till att tro så! Som vi gick igenom i föregående inlägg.

Jag hoppas det varit begripligt att läsa igenom allt detta och att det inte känts för filosofiskt. Om du tycker någondera vill vi gärna veta det!

Leonard Metsäranta

 

Källor: 
Reasonable Faith: Christian Truth and Apologetics 
- William Lane Craig (Sid 65-88)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *